.

"Maybe some women aren't meant to be tamed. Maybe they need to run free until they find someone just as wild to run with them."



Någon som har en bra förklaring på varför jag alltid får känslor för killar jag inte kan få? Det är inte första gången utan TREDJE! Jag vet mycket väl om att det inte leder någonstans och att det aldrig kommer  bli något men ändå, varje gång
har jag fått känslor. Är det inbillning eller är jag bara någon sorts masochist? Tycker jag illa om mig själv på något sätt eftersom jag medvetet får mig själv att må dåligt? Jag vet från början att det kommer sluta med att jag mår piss och att jag kommer få känslor men det hindrar mig inte.

Är det för att jag egentligen inte vill ha någon nära, kanske får jag känslor bara för att jag VET att det inte leder någonstans. För jag är inte naiv på något sätt, visst jag kanske dagdrömmer och fantiserar men kan jag få något vill jag inte ha det. Eller iallafall när det gäller just dem här 3. Då skulle jag tappa intresset , tror jag. Efter ett tag iallafall.

Men jag har bestämt mig nu att ge det en chans, sånt där ömsesidigt jaggillardigtrams. Jag tänker inte stänga ute dem som försöker iallafall, not any more. Så allihopa give it a try. Men snälla, mesiga killar går bort. Helst ska du behandla mig som skit om du vill att jag ska bli riktigt kär. Tragiskt men sant.