.

Jag har tappat hoppet om kärlek och sånt där skit. Har blivit helt otroligt cynisk och kan inte förstå alla par överallt.
Jag tål dem inte helt enkelt, idioter. Blir illamående när jag ser dem som håller varandra i handen eller som handlar tillsammans. BLÄ.

När jag tillexempel ser såna där kontokort med bilder man kan skaffa, en tjej hade lagt en bild på henne och hennes pojkvän. Hon hade inte ens en ring på fingret, men hon tyckte att det var normalt att lägga en bild på henne och sin kille där?! ÖÖÖÖÖ, varför? Det KOMMER ju ta slut. Han är säkert otrogen som alla andra ändå.

Jag lever på sånger och filmer om olycklig kärlek. För det är det enda jag kan relatera till. Det är nog anledningen till varför jag söker mig till killar som är skit och som behandlar tjejer dåligt, för det är så jag ser killar. Snälla och "normala" killar är ju så mot alla tjejer eller hur. Då är man ju inte direkt speciell?
Då går man ju efter "dåliga" killar som man inte förväntar sig något utav. Utan man kärar ned sig och mår dåligt men får samtidigt skylla sig själv eftersom man redan visste det från början. Då har ju iallafall inte någon annan gjort något mot en.

Jag är nog inte förhållandetypen heller, det ställer ju så mycket krav på en. Hur man ska vara och vad man ska säga.
Rädd för att ge mig in i något som jag kanske tröttnar på, jag vill inte heller göra någon besviken och det kommer jag säkert göra om jag skulle ge mig in i något. Men mest av allt tror jag inte att jag är värd det, att vara någons.



Den här låten lyssnade jag på för ett år sen ungefär när jag "släppte" en viss person från min hjärna (inte hjärta)
Och i efterhand förstår jag ju såklart inte varför jag kände något men men man är ju som man är.