.

JAG! Blir så jäkla trött på mig själv och min klantighet.
Jag tog priset imorse när jag packade upp lagervaror på jobbet.

Vi har ju som sagt, tro det eller ej, vita skjortor på jobbet. (Jag tvättar dem ungefär varannan dag eftersom jag inte kan ha ett vitt plagg rent längre än 2 h) Jag ska packa av en back pepsi från burvagnen och på något konstigt vis ( som alltid) glider en flaska ut och krossas mot golvet, 1 flaska blir 10 flaskor och efter 1 minuts glaskrossande lyckas jag stoppa dem få flaskorna som är kvar i backen.
Men skadad är redan skedd, min skjorta är brun av pepsi, mina händer blöder och golvet är fullt av glas och pepsi. Jag orkar inte ens reagera, jag blir inte ens förvånad. Det är som om jag förväntas av mitt undermedvetna att göra något så klantigt.
Efter lite omplåstring av mina fingrar så inser jag ju att min skjorta är helt fucked up. Kan inte jobba med en så smutsig och blöt tröja. Så jag tar av mig den och tvättar den i vatten och tvättmedel, som jag lämnat kvar på jobbet, som tur var.
Sen la jag in skjortan i ugnen och efter 2 tvättar var den ren. Tack och lov. Men under tiden fick jag lov att ha på mig en alldeles för stor skjorta i 46!!
Chefen måste ju tro att jag är dum i huvudet, han frågade iallafall vad fan jag hade på mig.
Men mina jobbarkompisar var inte ett dugg förvånade, sånt där händer bara mig, fick jag höra. Ett antal gånger.